Det är ca ett år sedan mitt liv tog den kraftiga vändningen som beskrivs i första inlägget. Mönstret av vad vintern erbjuder i inspiration återupprepar sig. Det tycks komma en väldigt existentiell fas precis när vintern pikar och nu när solen börjar titta fram vill jag dela med mig av det.
Eftersom hela vår existens är ett stort jävla frågetecken så finner jag inget bättre sätt att föra en existentiell monolog än att bara ställa frågor.
Hoppas det blir lite utav en mind-fuck.
Hmm.
Hmmmmm.
Ok. Om allting är orsak och verkan, dvs. allt är en konsekvens av någonting annat, vad är då existens en konsekvens av?
Eller.... Om allting har en motpol i universum, yin & yang, himlen och helvetet, kärlek och hat, vad är då motpolen till existens? Inte är det döden, det är bara nollpunkten i skalan. Kan någonting "anti-existera", och existerar det inte på sätt och vis då?
De tre första dimensionerna vi känner till utgör rum/volym, den fjärde är tid. Tid är alltså rum/volym längs en endimensionell tidslinje. Alltså våra liv är en linje betraktat från den femte dimensionen, men var och när finns linjen? Med andra ord, var och när existerar rum och tid? När är nu? När är alltid?
Vad är en färg? En smak? Ett ljud? Kyla? En doft?
Vårt medvetande är framevolutionerat som en kontrollpanel till vår kropp. Men varför är vi medvetna om vårt medvetande? Varför föds och dör vi med frågan? Är frågan själva svaret? Är det att undra som ger vår existens mening, därav vi finns för att undra varför vi finns?
Och isåfall, vem fan ligger bakom den paradoxen?
Om min tidslinje egentligen alltid existerar, varför går jag längs med den just här och nu? Varför lever jag inte hela mitt liv hela tiden i all oändlighet? Eller gör jag det? Varför vet jag inte om jag gör det?
Våra fem sinnen är receptorer som uppfattar olika sorters energier/information som flödar omkring, genom och i oss. Med andra ord är universums energier oändliga och det vi uppfattar är bara ett urklipp baserat på fem ynka sinnen av ett oändligt antal. Varför just dessa fem sinnen? Varför just den verkligheten? Någonting är grunden till att evolutionen tagit just den här banan, vad är grunden? Återigen, vad är existens en konsekvens av?
Varför är logik logiskt? Varför är det självklart? Varför är logik immunt mot ifrågasättning?
Varför kan jag definiera en och samma fråga på så många olika sätt? Borde inte det vara en indikation på att jag redan har svaret?
Så här långt har jag kommit:
Allt är ett. Klyschigt men sant. "Det" har många namn, bl.a. logik, gud, oändlighet, karma, existens, information, energi. Det, när frågan blir svaret, när allt går tillbaka in i sig själv, allt är oändligt, ett system, ett organ, en paradox. Ett. Allt. Ett allt. Alltet.
Gud är bara ett ord för den oändliga paradoxen som pågår i sin egen logik.
Nu inser jag att jag inte är ateist, jag är muslim, kristen, jude, hinduist, buddhist, new age och allt annat skit på en och samma gång.
Att religion sedan p.g.a. den mänskliga faktorn tagit en feltolkad och osund bana är ett annat problem, men ursprunget av religionerna, visdomen bakom skrifterna är inget annat än vetenskap. Vetenskap som dokumenterades under en tid där teknologi inte var tillgängligt än. Vetenskap som handlar om medvetandet. Medvetenskap.
Vetenskap om vetenskap, alltså meta-vetenskap. Som metafysik, som är en filosofisk bana. Filosofi.
Filosofi, som att fråga vad meningen med livet är?
Och där var jag tillbaka där jag började. Fan.
Read more
Eftersom hela vår existens är ett stort jävla frågetecken så finner jag inget bättre sätt att föra en existentiell monolog än att bara ställa frågor.
Hoppas det blir lite utav en mind-fuck.
Hmm.
Hmmmmm.
Ok. Om allting är orsak och verkan, dvs. allt är en konsekvens av någonting annat, vad är då existens en konsekvens av?
Eller.... Om allting har en motpol i universum, yin & yang, himlen och helvetet, kärlek och hat, vad är då motpolen till existens? Inte är det döden, det är bara nollpunkten i skalan. Kan någonting "anti-existera", och existerar det inte på sätt och vis då?
De tre första dimensionerna vi känner till utgör rum/volym, den fjärde är tid. Tid är alltså rum/volym längs en endimensionell tidslinje. Alltså våra liv är en linje betraktat från den femte dimensionen, men var och när finns linjen? Med andra ord, var och när existerar rum och tid? När är nu? När är alltid?
Vad är en färg? En smak? Ett ljud? Kyla? En doft?
Vårt medvetande är framevolutionerat som en kontrollpanel till vår kropp. Men varför är vi medvetna om vårt medvetande? Varför föds och dör vi med frågan? Är frågan själva svaret? Är det att undra som ger vår existens mening, därav vi finns för att undra varför vi finns?
Och isåfall, vem fan ligger bakom den paradoxen?
Om min tidslinje egentligen alltid existerar, varför går jag längs med den just här och nu? Varför lever jag inte hela mitt liv hela tiden i all oändlighet? Eller gör jag det? Varför vet jag inte om jag gör det?
Våra fem sinnen är receptorer som uppfattar olika sorters energier/information som flödar omkring, genom och i oss. Med andra ord är universums energier oändliga och det vi uppfattar är bara ett urklipp baserat på fem ynka sinnen av ett oändligt antal. Varför just dessa fem sinnen? Varför just den verkligheten? Någonting är grunden till att evolutionen tagit just den här banan, vad är grunden? Återigen, vad är existens en konsekvens av?
Varför är logik logiskt? Varför är det självklart? Varför är logik immunt mot ifrågasättning?
Varför kan jag definiera en och samma fråga på så många olika sätt? Borde inte det vara en indikation på att jag redan har svaret?
Så här långt har jag kommit:
Allt är ett. Klyschigt men sant. "Det" har många namn, bl.a. logik, gud, oändlighet, karma, existens, information, energi. Det, när frågan blir svaret, när allt går tillbaka in i sig själv, allt är oändligt, ett system, ett organ, en paradox. Ett. Allt. Ett allt. Alltet.
Gud är bara ett ord för den oändliga paradoxen som pågår i sin egen logik.
Nu inser jag att jag inte är ateist, jag är muslim, kristen, jude, hinduist, buddhist, new age och allt annat skit på en och samma gång.
Att religion sedan p.g.a. den mänskliga faktorn tagit en feltolkad och osund bana är ett annat problem, men ursprunget av religionerna, visdomen bakom skrifterna är inget annat än vetenskap. Vetenskap som dokumenterades under en tid där teknologi inte var tillgängligt än. Vetenskap som handlar om medvetandet. Medvetenskap.
Vetenskap om vetenskap, alltså meta-vetenskap. Som metafysik, som är en filosofisk bana. Filosofi.
Filosofi, som att fråga vad meningen med livet är?
Och där var jag tillbaka där jag började. Fan.
Inlägg
