Gravstenar

En tanke.

Vilken uppståndelse det är kring döden. Så mycket pengar som läggs på kistor, gravstenar, ceremonier, catering osv. Att man firar, fast på ett tragiskt sätt. Man äter god buffé, men man får inte njuta av den, man träffar vänner och bekanta, men man får inte skratta och vara glad, man klär sig snyggt, men man ska se generellt svart ut.

Man graverar in ett minne av personens död i en sten som ska finnas "för evigt".

Såhär vill jag ha det.

Jag vill ha en ceremoni som firar livet, buffé man kan njuta av, vänner att skratta med osv. Sedan vill jag ha en livssten stående i mitt vardagsrum där det står ingraverat

Här lever Mikael Läkerol,

Älskad och beundrad.
1986 till -vem fan bryr sig?-

När min kropp sedan är för sliten och stannar och mitt medvetande blir obegränsat (när jag dör alltså), så kan min kropp användas till forskning eller något vettigt, men att folk ska samlas och begå en motvillig formalitet om det är bara absurt. 

Och handlar det bara om ännu en ursäkt att festa, festa då på riktigt över livet jag levde och inte slutet på det.

En film man sett uppskattas p.g.a den upplevelsen den gav, man går inte runt och deppar över att filmen tog slut.

Read more