Ok, så vem är jag?

I Början.
När jag var en liten grabb och fick min första kontakt med en politisk åsikt gick det till på följande vis;
Jag frågade en vän vad höger och vänster innebär, kort och gott.
Han svarade något i den här stilen: Vänster innebär att man har högre skatter i utbyte mot att alla kan klara sig, medan höger innebär att varje person kämpar för sitt eget.

Jag svarade omedelbart: Men då är jag vänster, jag vill ju att alla ska känna sig trygga.

Tilläggas skall att vännen jag frågade kallade sig själv "socialist" och konstigt nog var hans föräldrar också på samma bana.

Någon dag senare pratade jag med en annan kompis och jag förklarade min nyss tagna ståndpunkt. Han, som sina föräldrar, var lagd åt högerhållet. Inom loppet av fem minuter så hade han övertygat mig om att högerns politik var mer rättvis och korrekt.
I samband med den tiden i mitt liv så iakttog jag mina egna föräldrar som nyligen startat en egen verksamhet. De höga skatterna sög musten ur dem och vår familjs livsstandard kändes inte proportionell mot slavarbetet mina föräldrar utförde.
Detta gav substans till min simpla nyfunna tro på högerpolitiken.

Jag gick då på en skola i ett område där högerväljarna var i stark majoritet. Det hjälpte inte mitt kritiska tänkande, om man säger så.
Av logiska skäl påverkades jag även att söka till ett gymnasium som dominerades av blåa elever. Igen, av logiska skäl, fortsatte jag att låta mig dras djupare och djupare in i övertygelsens fälla.
Den logiska cirkeln fortsatte och jag snubblade aldrig över någon anledning att lägga min första röst på något vänsterparti.

För ca 1,5 år sen började det hända saker.
Jag skulle bli av med min studentlägenhet för att jag lagt av med studierna och hade ingenstans att ta vägen. Att flytta hem till föräldrarna var aldrig ett alternativ p.g.a. min vilja att vara självständig.
Det enda jag fick tag på var en stor lägenhet i ett förortsområde med hög kriminalitet, hög arbetslöshet och ett riktigt dålig rykte. Samtidigt letade en kompis också efter lägenhet så vi såg vår chans att dela den stora i förorten, tills vi hittade något annat.

För att må lite bättre över beslutet och kunna överleva tiden i förorten så intalade jag mig att det var ett intressant experiment också. "Jag vill inte leva ett helt liv utan att ha bott i ett dåligt område, jag vill få perspektiv" var mitt motto.
Och perspektiv jag fick.
Vår lägenhet kändes som en bunker i en krigszon så vi lämnade den inte om vi verkligen inte behövde.

Vintern kom och depressionen kunde nästan smakas i luften i förorten.
Samtidigt började jag intressera mig för existentiella frågor och hur vårt medvetande fungerar. Jag svalde dokumentär efter dokumentär, läste många megabyte information på nätet och beställde hem böcker, bl.a. Friedrich Nietzsche - Zarathustra.

Kombinationen av den djupa filosofiska mentaliteten, den mörka kalla vintern och det deprimerande bostadsområdet gav mig ett fullständigt psykologiskt lavemang.
Jag menar allvar när jag säger att jag delar in mitt liv i före och efter vintern 08-09.

Efter Vintern 08-09.
Politik uppenbarade sig som absurt. Även så det ekonomiska systemet, status, karriär, nationer, företag, mode, krig, ja hela strukturen på världen egentligen.
Jag hade brutit ner hela min verklighetsuppfattning till de mest grundläggande byggstenarna och bestämde mig då för att "jävlar i det bygga upp min verklighet från början på ett korrekt sätt istället".

Sen dess bygger jag min verklighet och det är den som jag vill dela med mig av i den här bloggen.