En av dessa termer, en av mina personliga favoriter att prata om, är stress.
Stress finns i alla möjliga olika storleksordningar, intensitets-nivåer och verkningsområden. Hos vissa människor går det så långt att det skadar deras fysiska eller mentala hälsa. När det handlar om människor med en generellt instabil psykologisk förutsättning eller där stressen är tillräckligt stark, så är det självklart en medicinsk fråga.
Men stressen finns överallt, och det är bara en bråkdel som kräver medicinska åtgärder. Många av de resterande stress-elementen går att utesluta eller minska i sitt liv.
En vanlig förutsättning för att "stressa" är tidspress. Att man måste göra något på begränsad tid, där man är osäker på huruvida man kommer att hinna. Ju mer konkret och rationellt man tänker, desto mindre utrymme ges åt stress.
Från och med högstadiet, till och med gymnasiet, åkte jag buss praktiskt taget varje morgon till skolan.
Som den härligt odisciplinerade person jag är så lyckades jag slåss mot klockan varje morgon inför bussavgången. Stunden, från det att jag tog på mig kläder och gick mot busshållplatsen till det att jag gick på bussen, var ett av de mest stressfyllda element jag upplevt i mitt liv. Varje morgon.
Jag byggde då upp en illusion av stress som jag sedan kom att bryta ner igen.
En morgon kom jag i god tid till hållplatsen men bussen hade varit ännu tidigare. Jag fick i lugn och ro vänta på nästa buss för att sedan anlända till skolan försent, precis som förväntat. Medan jag satt på hållplatsen så grubblade jag mycket över situationen jag befann mig i.
"Hm, jag dör av stress varje morgon för att hinna med bussen, men jag är lugn när jag har missat den?"
Uppenbarligen var det inte förseningen i skolan som i vanliga fall stressade mig, för det skulle jag ju ändå genomlida denna morgon då jag var lugn. Så varför får jag den där obehagliga känslan av oro och stress när jag egentligen inte tycker att konsekvensen är så farlig? Är det proportionellt? Och framför allt, kan det vara sunt?
Morgnarna efter så gick jag lugnt till bussen och tänkte. "Antingen bestämmer jag mig här och nu för att jag vill hinna i tid idag och då har jag möjligheten att köpa den försäkringen mot kostnaden att springa lite, eller så bryr jag mig inte tillräckligt mycket om att komma i tid till den första lektionen för att det ska vara värt att springa och då kan jag fortsätta gå lugnt."
Vips, tio sekunders tanketid och stressen är borta. Den fann aldrig sin plats i det etablerade resonemanget.
I mitt fall var stressen en illusion, något som inte behövde existera när jag tog mig tid att tänka efter.
I ett fall där man känner sig stressad bör man alltid ställa sig frågorna "vad handlar detta om?", "vad är konsekvenserna?", "vad har jag för alternativ?", "vad är det värsta som kan hända?", "om det värsta händer, vad gör jag då?".
Genom att gå metodiskt till väga så utesluter man alltså en inbjudan till stressillusionen. Detta går att göra i nästan alla situationer, även när det kan verka långsökt.
Förr brukade jag tycka att stress generellt var dåligt men i liten dos sund och hjälpsam. Det tycker jag inte idag.
Stress är en sabotör, endast en sabotör. Visst kan det agera som piska ibland, men även de situationerna hade kunnat lösas bättre med ett metodisk och stressfritt tillvägagångssätt, även under tidspress.
I liknelsen skogen = förståndet (läs http://mikaelsblogik.blogspot.com/2010/02/optik-och-upplysning.html) så agerar stress som en dimma i hela skogen. Lampan du lyser framför dig hjälper knappt och de andra lampor som du tänt ger också ett vagt och suddigt ljus. Det är helt enkelt svårt att se klart.
Ett annat exempel.
Jag och en kompis brukade lira det berömda Worms-spelet mot varandra på datorn. Spelet går ut på att man, i turordning, ges ett drag för att kunna skjuta/spränga/döda sin motståndares lag, som består av maskar. När det är motståndarens tur kan man inte göra någonting förutom att beskåda sitt lag bli massakrerat. Det är svårt att inte bli upprörd och känna sig stressad. Faktum är dock fortfarande att man inte kan göra någonting, så stressen förekommer helt i onödan.
Är man däremot lugn och inser att det är oundvikligt att motparten gör det han gör, så ger man sig själv en bättre sinnesro för att lugnt planera sitt eget nästkommande drag.
Den logiska cirkeln tittar förbi där också, stressar man upp sig så försämrar man chanserna för nästa drag och det går ännu sämre.
Helhetsstress som ligger latent och puttrar hela tiden, momentstress vid specifika situationer - långa som korta, det kvittar, stress är endast negativt och bör och KAN alltid uteslutas.
Ifrågasätt varje situation som ger känsla av stress.
I ett fall där man känner sig stressad bör man alltid ställa sig frågorna "vad handlar detta om?", "vad är konsekvenserna?", "vad har jag för alternativ?", "vad är det värsta som kan hända?", "om det värsta händer, vad gör jag då?".
Genom att gå metodiskt till väga så utesluter man alltså en inbjudan till stressillusionen. Detta går att göra i nästan alla situationer, även när det kan verka långsökt.
Förr brukade jag tycka att stress generellt var dåligt men i liten dos sund och hjälpsam. Det tycker jag inte idag.
Stress är en sabotör, endast en sabotör. Visst kan det agera som piska ibland, men även de situationerna hade kunnat lösas bättre med ett metodisk och stressfritt tillvägagångssätt, även under tidspress.
I liknelsen skogen = förståndet (läs http://mikaelsblogik.blogspot.com/2010/02/optik-och-upplysning.html) så agerar stress som en dimma i hela skogen. Lampan du lyser framför dig hjälper knappt och de andra lampor som du tänt ger också ett vagt och suddigt ljus. Det är helt enkelt svårt att se klart.
Ett annat exempel.
Jag och en kompis brukade lira det berömda Worms-spelet mot varandra på datorn. Spelet går ut på att man, i turordning, ges ett drag för att kunna skjuta/spränga/döda sin motståndares lag, som består av maskar. När det är motståndarens tur kan man inte göra någonting förutom att beskåda sitt lag bli massakrerat. Det är svårt att inte bli upprörd och känna sig stressad. Faktum är dock fortfarande att man inte kan göra någonting, så stressen förekommer helt i onödan.
Är man däremot lugn och inser att det är oundvikligt att motparten gör det han gör, så ger man sig själv en bättre sinnesro för att lugnt planera sitt eget nästkommande drag.
Den logiska cirkeln tittar förbi där också, stressar man upp sig så försämrar man chanserna för nästa drag och det går ännu sämre.
Helhetsstress som ligger latent och puttrar hela tiden, momentstress vid specifika situationer - långa som korta, det kvittar, stress är endast negativt och bör och KAN alltid uteslutas.
Ifrågasätt varje situation som ger känsla av stress.
Inlägg
3 kommentarer:
Ju mer jag läser desto mer imponerad blir jag av dina logiska, skarpa och välformulerade resonemang. Dock tror jag det blir extremt svårt att bryta sin stress genom en enkel tanke - "jag behöver inte stressa för konsekvenserna är inte så farliga". Nu väntar jag spänt på ett inlägg där du ger dig i kast med frågor som inte redan besvarats tusen gånger innan (pengar är inte lycka, det är bättre att ge än att ta, stress är onödigt.)
Jag vill se något nytt och djuplodande!
förresten är det fegt att bara visa kommentarer som godkänts... =)
Tack för det!
Vad gäller stressen så kan konsekvenserna mycket väl vara farliga, men då får man tänka "det är väldigt viktigt att jag hinner det här, hur ska jag gå tillväga för att spara den tid jag behöver?" och där har man redan etablerat en stressfri bana, även om du ändå måste agera snabbt.
Jag menar naturligtvis inte att det bara handlar om en tanke, men det handlar om ett tankesätt. Lyckas man upprätthålla tankesättet så vinner man sakta men ganska säkert, inte omgående på en tanke.
Jag har lagt upp det så att jag gärna vill belysa just de frågor som bör vara självklara, men som inte är det för många. T.ex. "pengar är inte lycka" är inte en självklarhet, det är mer en gammal skröna eller sägen i många människors öron.
Om man inte förstår den logiska grunden för något, hur ska man då veta vad som är sant eller falskt?
Jag vill klargöra de mest logiskt fundamentala frågorna för att sedan jättegärna gå vidare i nya djupodlande resonemang.
Vad gäller kommentarerna, jag publicerar alla kommentarer, trevliga som otrevliga. Det är i syfte att kontrollera sabotage som jag har satt den inställningen. Jag vill inte att någon skriver en kommentar med mitt namn och startar en negativ logisk cirkel i min blogg.
Jag vill vara seriös med den här bloggen och utesluter därför risken för att det inte ska förbli så.
Tack för dina kommentarer!
Skicka en kommentar